dipon

Man spänner sig hela vägen från tårna ända upp i hårfästet, nästan så håret reser sig. Skulle någon få för sig att säga bu skulle man säkerligen, nästintill, skita på sig. Det infinner sig en liten rädsla i magen samtidigt som man önskade att någon hade kundat setat bredvid i passagerarstolen för att övertala en om att man håller bra kurs. Tillräckligt bra för att inte tro man är på fel sida vägen och kör.
Kylan var inte mitt största problem idag. Hellre minus 20 grader, bara jag slipper köra i detta kaos någonsin ever mer.
Stora snöflingor vräkte ner när jag klev utanför dörren på collage of lake county idag. Vägrade tro att det jag just skådade var sant. Skyndade mig istället och gnuggade ögonen ( i hopp om att jag skulle vakna upp under mitt täcke och få somna om) vilket snabbt visade sig vara meningslöst och slöseri på tid.
Tur jag hade Kims bil såvida den är det bästa valet när snön behagar titta fram utan förvarning. Otur såvida min jacka fick ta smällen för hon inte har någon snöborste i bilen. Bortskämd eller slarvig........  
Tur i oturen att jag inte hade en timmes färd. Bilfärden, som vanligtvis tar 14 min,  slutade på "bara" 39 minuter . Hade den varit längre hade jag säkerligen tappat koncentrationen. Istället säger jag tack gode gud för att jag tog mig hem, oskadd!



We're like cars on a cable and life's like an hourglass glued to the table
No one can find the rewind button now. Sing it if you understand