Solsken
Glädjen av att få träffa någon man inte sett på evigheter ( ja ibland känns det verkligen som evigheter) och sen står hon bara där, vilsen som hon var på Chicagos arrival exit, termial 5. Jag har svensk EFTERLÄNGTAT besök. Inget illa menat mot familjen men helt klart mitt bästa sällskap under mina 4 månader. det betyder inte att mitt andra sällskap är dåligt, det sa jag inte. Eftersom mitt sällskap redan är underbart här så kan ni ju själva räkna ut klassen på mitt besöks sällskap!
Vi tog en underbart skön promenad i solen och vips så var dagen som bortblåst. Det sägs att tiden går fortare när man har roligt. jag tror visst att det också stämmer
Förövrigt så fick jag en ganska hyllande förfrågan idag. En förfrågan om att stanna och få chansen att få mer erfarenheter inom polisyrket, en förfrågan jag nästan tappade hakan och blev mållös av. En förfrågan som jag inte vet riktigt vad den innebär. Hjälp?
Would you fall to pieces if I never came back
Man spänner sig hela vägen från tårna ända upp i hårfästet, nästan så håret reser sig. Skulle någon få för sig att säga bu skulle man säkerligen, nästintill, skita på sig. Det infinner sig en liten rädsla i magen samtidigt som man önskade att någon hade kundat setat bredvid i passagerarstolen för att övertala en om att man håller bra kurs. Tillräckligt bra för att inte tro man är på fel sida vägen och kör.
Kylan var inte mitt största problem idag. Hellre minus 20 grader, bara jag slipper köra i detta kaos någonsin ever mer.
Stora snöflingor vräkte ner när jag klev utanför dörren på collage of lake county idag. Vägrade tro att det jag just skådade var sant. Skyndade mig istället och gnuggade ögonen ( i hopp om att jag skulle vakna upp under mitt täcke och få somna om) vilket snabbt visade sig vara meningslöst och slöseri på tid.
Tur jag hade Kims bil såvida den är det bästa valet när snön behagar titta fram utan förvarning. Otur såvida min jacka fick ta smällen för hon inte har någon snöborste i bilen. Bortskämd eller slarvig........
Tur i oturen att jag inte hade en timmes färd. Bilfärden, som vanligtvis tar 14 min, slutade på "bara" 39 minuter . Hade den varit längre hade jag säkerligen tappat koncentrationen. Istället säger jag tack gode gud för att jag tog mig hem, oskadd!
We're like cars on a cable and life's like an hourglass glued to the table
No one can find the rewind button now. Sing it if you understand
Grillad lax och hemmagjort potatismos
Medan jag kommer ihåg det Pappa, GRATTIIIS på namnsdagen!
Jag skrattar bara mer och mer för varje dag som går. Ingen dag är den andra lik, såklart. Hon inser att jag har valt att vara lika envis som hon, för att vinna hennes respekt till 100 %, om inte mer. Inge idé att försöka längre. Istället för att bråka så springer hon in på sitt rum, gråtande, kommer sedan ut när hon känner att hon är klar och ber om ursäkt. underbart. Inget jag behöver deala med. Hon sköter hela processen själv, jag behöver inte ens be henne gå in på rummet. Nästa steg blir att få bort den nedrans smällningen i dörren. Tålamod
Väntade på att få mitt efterlängtade paket idag så jag hade kunnat läsa boken som senare ska läsas högt för mina älskade vänner i en bil. En färd på några timmar är redan planerad med dessa damer. En bok som kommer komma väldigt lägligt till hands när vi äntligen återförenas (om sisodär 10 år). Då ska tilläggas att jag säkerligen redan läst den 10 gånger och hoppas vara expert så vi kan köra lugnt och fint i alla kurvor. Vi kommer inte längre behöva slira flickor. Vi kommer då vara utomordetligt skickliga "förare" och veta exakt när det är dags att gasa och trycka på bromspedalen. Om vi så behöver byta spår så finns det förhoppningsvis inga dåliga underlag längre.
Inget solsken på ett tag. Men på torsdag kommer det definitivt bli solsken i chicago (oavsett vad väderlekstanten behagar säga) för då säger jag välkommen till chicago mormor :)
Citerar fröken när vi frågade om hon gillade maten (laxen) som hon nästan ätit upp. " mhmm! Can I have more chicken mom"
Du vet vad du lovat ;)
smile
Sandra,
I just wanted to say thank you for helping my kids, Joel and me. You are absolutely wonderful and came in when we needed it most. You have truly amazed me and we are so very blessed to have you.
Kim
sweten
Snön faller utanför fönstret och jag skulle kunna gå ut och lägga mig för att göra en snöänglen. Vara barn på ynytt och inte behöva bry sig så mycket. Inte behöva tänka på att barn ser vad du gör och se upp för varje litet snesteg dem kan ta efter. Istället har jag kört ner mig i en bok som har alldeles för många sidor och för krångliga ord.
Det märks verkligen i detta hus, ett tydligt exempel, att barn oftast blir som sina föräldrar. Dörrar smälls igen (mamma och pappa jag känner absolut inte igen mig, sånt gjorde aldrig jag, nej absolut inte) , saker släpps på golvet där man behagar släppa dem, för att någon av ren vana sedan går och städar efter en. Vanesaker som lätt blir till men är svåra att "städa bort".
Igår sa Mrs något som jag inte trodde jag skulle få höra. Kanske för att det inte känns så kul att erkänna, det var säkerligen lite skämt i det hela, men med glimten i ögat erkännde hon att " det är väl för jävligt att man måste lära sig av en 19 åring". Ja kanske. Eller så har man bara kört fast och behöver en bil som kan dra upp en. Det spelar egentligen ingen roll vilken sort det är, bara man kan ta sig upp så hjulen slipper spinnna i evigheter.
Jag har aldrig sagt eller påstått att det är eller ska vara lätt att vara förälder. Av mina snart 4 månader som jag har tillbringat i denna underbara familj kan jag med hjälp av egna ögon och mun säga de ynka få raderna. För det så betyder inte det att man ska ge upp, låta hjulen fortsätta spinna allt djupare. eller kasta in skorna för säsongen eller resten av livet. Här behövs det rep, kraftiga sådana för att sedan dra upp bilen för gott. Jag kastade inte in några rep innan jag åkte dum som jag var, men jag tror jag har lyckas finna några på vägen. Kanske inte tillräckligt tjocka än men en bit på vägen.
Tillräckligt tjockt för att förhoppningsvis motstå alla försök att falla tillbaka. Alla försök då barnen tänjer på gränserna, dem är inte osmarta, har det funkat förut så funkar det kanske igen
Villovägar
Känner hur någon står och tittar på mig och säger lite försynt " time to wake up" . Godmorgon!
skirvlusten är inte så stor idag så jag bjuder på lite musik undertiden som jag försöker lista ut hur jag ska få vår snögubbe bild ur min kamera (lyckades nämligen använda den när minneskortet hade annat för sig än att befinna sig i kameran)
http://open.spotify.com/track/2yXjHsMUPjv7OeCcZO55ME
http://open.spotify.com/track/3l5GdoaOPPVWRjIgbTBejJ
http://open.spotify.com/track/7D1No6dobdV7rYnF3ggn0i
http://open.spotify.com/track/2zF5x4VbUiRSHfeSSPaZFv
skylt påbörjad
Förövrigt säger jag bara vilken kväll. Man har toalett besökare ( i form av mammor/grannar) som sedan visade sig inte bara vara toalett besökare, utan också "we borrowed your computer" besökare. Hm kanske inte riktigt så man gör mammor, särskilt inte om det är en "tonåringsdator". ( ska tilläggas att det var mamman som just hade sin au pair åka hem. Jag träffade au pairen och kan ju säga att det inte var hennes fel att hon fick åka hem, det säger förhoppningsvis en del)
så finns det barn med så mycket kärlek här i trakten. Barn som gladeligen frågar och realterar till den svenska blonda lilla flickan. Då känner man lite extra värme i hjärtat.
Avslutar med att vi i alla fall har vispat grädde idag (till ingen nytta dessutom)
Gammal eller ta ansvars, vilket som
jag öppnade den gammeldags-aktiga dörren och steg in. Jag steg in i en djungel av miljoner burkar, miljoner burkar jag inte hade den minsta aning om vad det var. En man i 50 års ålder hälsar artigt välkommen, lite mer avslappnat än andra amerikaner. Redan efter dem första orden som slank ur hans mun kunde jag verkligen säga att han levde för sitt jobb. som rena uppslagsboken spottade han ur sig vad alla vitaminer skulle vara bra för och vad han trodde kunde vara bra val för mig. med en påse i handen och några dollar (inte ens att nämna hur många) gick jag ut ur affären för att bege mig till nästa. Hörde just på tvn att har man on i lederna, lite halvt diare och huvudverk så är det ett tydligt tecken på kalcium brist. Först då slog det mig att jag faktiskt inte har druckit ett helt glas med mjölk här under snart 4 månader. Inte så konstigt att kroppen vill säga något om det. Släng över lite svensk mjölk UTAN socker tack. Nu förstår ja verkligen dig Mattias, vad gäller din kommentar om hur mycket du saknat mjölken. Jag kommer vara precis lika galen som dig när jag kommer hem, om inte galnare.
Har ni någon gång hört talas om överdos förut? Jag undrar om jag ska börja oroa mig?
Är man gammal för man använder medicindosa?.....
.... Nej man är bara ansvarsfull att man petar i sig rätt antal piller om dagen
var så nyfiken att det nästan "skvamp" över
Vred upp korken som om jag aldrig sett fanstyget förut (vilket man nästan skulle kunna säga var sant i och för sig). Tog fram den första bästa koppen jag kunde hitta. Slog i den gråaktiga vätskan i koppen, så det nästan skvamp över dessutom, hoppades sen kunna njuta lite mer när den nu efterlängtade och nyinköpta soya mjölken gled ner i halsen. så vitt jag vet så ska det inte gå att skilja allt för mycket på soyamjölk och "vanlig" mjölk vad gäller smaken. Det har jag numera fått bevisat att det går, med jättekliv. En blandad smak av vanilj och socker är vad Usa har att bjuda på gällande soya mjölk. En upplevelse i sig (åtmindstonde innehåller soyamjölken hälften så mycket socker som den "vanliga" mjölken gör) Konstigt nog är 6 gram sockerarter det minsta som går att producera i detta land
det enda positiva med hosta är att man får träna magen
Så då var det sagt. Sen finns det ju då nackdelar som att man hostar så man spyr men jag tror inte att det är värt att ens nämnas. I morgon ska jag bege mig till hälsoaffären för att beklaga mig och sedan tro på under. Skicka lite svensk mjölk för i hela........ Om man vanligtvis älskar aa dricka mjölk, om det så är till pizza eller nobellmiddan, och sen inte gör det för en längre tid (närmare bestämt 4 månader) så saknar man det nog en aning. man saknar säkerligen också alla vitaminer som mjölken innehåller. Man saknar också fisk, såvida någon i huset inte är särskilt förtjust i det. Vid närmare eftertanke så är det inte så konstigt att man blir sjuk.
Konstigt däremot är att den där mannen som försöker lära mig lite vett har fått mig osäker. Osäker på något som var så självklart för inte så längesen. Godnatt
Snarkis
Sova medan någon snarkar i ens öra är inte så lätt. sötnöt och trött är vad hon är. Om man ena sekunden säger att man vill gå och lägga sig ( ska tilläggas att vi redan bosatt oss i sängen) och i nästa stund snarkar, då undrar man hur trött lilla damen är.
Sitter och studerar min kalender och inser att dagarna flyger iväg. dem flyger lika fort som att vi snart flyger till Califonien och jag flyger in i duschen
Nytt matbord
Alltid lika underbart att vakna till blå himmel och solsken.
Alltid lika underbart när hon smyger upp under filten och frågar "can I snuggle u Sandra"
Alltid lika underbart att säga "ofcourse sweetherat"
Gokväll och godmorgon på samma gång.
Såvida solen inte behagade att titta fram på efermiddagen och hon hostar och spydde inatt så fick det bli en film och stämning av gitarren, samtidigt som hon och jag viker tvätt (hon är "smart" och viker på golvet, det är ju platt) . såklart fick jag "hjälp" med gitarren också. "can I play your tard Sandra" "ofc sweatheart but can I be done with this first" (stämningen) två sekunder senare. "can I play your tard Sandra" ja vad säger man. Man försöker stämma den samtidigt som hon klinkar, ihopp om att hon ska tröttna inom några sekunder, för att sen inse att det är hopplöst då gitarren tar upp alla ljud från E-A-D-B-G-E stängarna på en och samma gång och skapar kaos i stämdosan. Halleluja!
Ibland önskar jag att man kunde välja när tiden skulle gå sådär fruktansvärt segt, som när man längtar efter någonting och klockan nästan står still, så där segt så att man skulle ha tid för vad man ville göra under en dag. I nästa sekund skulle man bara vilja speeda upp tiden, så det gick lite fortare till det man längtade till. Sån där speed som alltid inträffar när man såklart behöver den som minst.
Jag gillar gitarren, verkligen , men mellan tvättkorgar, pulkaåkning, skola, skjutsar, matlagning, läxhjälp och allt vad det heter så får den inte den tid jag vill att den ska få.
eftermiddan fick bjuda på en tidigt middag. En middag som spenderades vid vårat numera minimala köksbord , om barnen får bestämma (som dessutom går att rita på, det ni) 
När det var alla hjärtans dag så var Sandra snäll och köpte barnen
gossedjur i lite större storlek. Resulterade nästan i bråk idag då det inte fanns 3 av dem.
inte lätt att dela 3 på 2 favorit saker 
vacker bord, inte sant :) Rosa i all ära
Inte långt kvar mormor. Och det löser sig nog ska du se:) För klänningens skull får jag hoppas det dyker upp någon trevligthet här. Bröllop har inte ens tagit sig så långt så det "ligger på is", det ligger snarare på botten av dödahavet och kräver år för att flyta upp innan det ens kan klassas som att det "ligger på is".
Mamma: Inken aning vart vi ska flytta. Vi måste ju först sälja huset för att veta vad som kan "spenderas". Hä visar sig :)
Städning i högsta grad
...
Vilken dag. Tur jag inte är gift, har familj och behöver bry mig om hus hit och dit. I nästa stund köper jag en klänning som väl skulle kunna vara min bröllopsklänning. Undra när friaren dyker upp.
Alla hjärtans dag idag och vi har varit på middag. En middag som till mesta dels handlade om just hus hit och hus dit. Tur jag vet när man ska tejpa igen munnen och inte. Ibland gör jag det verkligen inte, dit räknas sådana saker som folk förtjänar att höra. Då öppnar jag mer än gärna munnen. Men ibland måste man vara smart. (åtmindstone spela)
gårdagen bestod av ett besök på brandstationen. Väldigt intressant och väldigt besviken. Intressant med tanke på att det skiljer sig ganska mycket om man jämför med sverige. Här är det brandmännen som kör ambulansen eller ambulansmännen som kör brandbilarna, vilket ni behagar. Besviken för att medelåldern på brandstationen sas vara 27 och inte hade bättre att bjuda på. jag var säkerligen den au pair som alla andra au pairer hade velat vara. den oblyga svenska blondinen som ställde alla frågor. frågor som alla andra säkerligen hade på tungan men som aldrig behagade hoppa ur.
Jag kan inte förstå att det redan halva februari har passerat och att mormor kommer landa på O´hare om mindre än 2 veckor. Det var ju jul för bara några veckor sen och glad är jag att du snart kommer mormor.
Mycket riktigt så var det smoothien som du så väldigt undrade över.
2 veckor
När någon av ren frustration skriker åt en tillräckligt länge då tappar man nästan tålamodet någon gång. bara nästan. Även fast man inte gillar att tvätta så går man gärna ner och tvättar vid sånna tillfällen. Man försöker stänga ute orden man precis hörde ( eftersom man innerst inne vet att dem inte är egentligen är riktade till en personligen) men ibland kan man inte alltid vara den man vill. Idag var en sån dag, en dag som jag mer än gärna hade lagt mig i sängen, dragit ett gammalt täcke över huvudet och flygit hem. Jag tror visst jag var hemma för en stund, åtmindstone i tanken. Efter att en 7 åring har skrikit åt en lite mindre än en timme samtidigt som du håller tålamodet uppe för att inte skrika tillbaka, då är man evigt tacksam att man i tanken kan åka hem för en stund.
I nästa stund ler man gladeligen när lillfröken ropar efter Sandra när hon ska lägga sig. Hon ropar på en för att säga dem tre orden. Dem tre orden jag aldrig väntade mig höra. tre ord som går rakt in i hjärtat och sätter sig som en klisterbit. Tre ord som får en att bita ihop när man behöver det som mest. Den där lilla damen som för 3 månader sen vände ryggen till ,så fort man kom i närheten, har under dessa månader snurrat 360 grader. gått från iskall till stekhet. från minus till plusgrader. dvs lagom temperatur för att forma den perfekta snöbollen en solig chicago dag som denna
När man känner på sig att alla behöver lite extra omtanke..
...får detta bli "grädden på moset"
things I´d never thought about before
istidens människor har hittat till gymmet
Älskar att Joey gillar Smoothie på morgonen (han är ju inte ensam)
Snön har nu fallit över chicagos lugna gator. Den faller fortfarande för den delen och förväntas falla hela natten lång. Alla bilfärdar får numera beräknas dubbelt så långa och har vi "otur" så blir skolan inställd imorgon. Otur enbart för att skolan förlängs med lika många dagar som den "stängs". Att köra 25 miles (dvs ca 30km/h) på vägarna känns, under dessa omständigheter, numera för fort. Jag kunde inte sluta skratta åt den stackars gosse som på kvällskröken intog springbandet bredvid mig. Iklädd både mössa, vantar, tjocktröja och stora svarta mjukisbyxor smög han försiktigt sig upp på bandet. Jag ramlar nästan av bandet då jag fint, utan att vara oförskämt, tittar vilken nivå denna kallblodiga pojk valt att gå på. Jag har alltid trott man gick till gymmet för att svettas, tydligen finns det också de som går dit av någon helt annan anledning. Under mina 20 minuter behagade han inte höja nivån särskilt, dock tillräckligt för att vantarna skulle åka av, ja du hörde rätt. Tillbringade han tillräckligt många timmar kanske han svettades lite mer och slutade som alla andra startade. Något kort ärmat upptill och något betydligt tunnare än ett par svarta klumpiga mjukisbyxor
MORMOR! Min "hemlighet".
Chicagos gågator fylldes med snö
Älskar att jackan korvar sig så där fint
Vilsnare...
... än vilsnast ska jag nog komma på hur man får en bild på denna header också, så småningom
