dipon

tacka gudarna för att jag någon gång under mina år lärt mig att räkna till 100. När 10 inte är tillräckligt med siffror så är det bara att fortsätta. "Så långt lagret räcker" som Icas reklkam skulle sagt (med liten text långt ner i det ena hörnet) när dem annonserade om deras rabbaterade egenmärkta toalettpapper. Halleluja what a day.
När någon av ren frustration skriker åt en tillräckligt länge då tappar man nästan tålamodet någon gång. bara nästan. Även fast man inte gillar att tvätta så går man gärna ner och tvättar vid sånna tillfällen. Man försöker stänga ute orden man precis hörde ( eftersom man innerst inne vet att dem inte är egentligen är riktade till en personligen) men ibland kan man inte alltid vara den man vill. Idag var en sån dag, en dag som jag mer än gärna hade lagt mig i sängen, dragit ett gammalt täcke över huvudet och flygit hem. Jag tror visst jag var hemma för en stund, åtmindstone i tanken. Efter att en 7 åring har skrikit åt en lite mindre än en timme samtidigt som du håller tålamodet uppe för att inte skrika tillbaka, då är man evigt tacksam att man i tanken kan åka hem för en stund.
I nästa stund ler man gladeligen när lillfröken ropar efter Sandra när hon ska lägga sig. Hon ropar på en för att säga dem tre orden. Dem tre orden jag aldrig väntade mig höra. tre ord som går rakt in i hjärtat och sätter sig som en klisterbit. Tre ord som får en att bita ihop när man behöver det som mest. Den där lilla damen som för 3 månader sen vände ryggen till ,så fort man kom i närheten, har under dessa månader snurrat 360 grader. gått från iskall till stekhet. från minus till plusgrader. dvs lagom temperatur för att forma den perfekta snöbollen en solig chicago dag som denna





När man känner på sig att alla behöver lite extra omtanke..


...får detta bli "grädden på moset"